Hedge
Under veckan som gick fortsatte det svenska OMX-indexet ned, medan de amerikanska börserna tog en paus trots en hel del negativa nyheter. För någon månad sedan kunde man se negativ statistik som ett styrketecken; för när marknaden avancerar trots usla siffror visar det på en underliggande styrka, en trend man kan följa. Men när kurserna nu – efter en uppgång på drygt två år – faller i riktning med den ekonomiska statistiken, bör man ta det ytterst försiktigt med köppositioner. Det är en marknad man bör ligga kort i, spekulera i fortsatt nedgång, eller i varje fall ta en hedge på portföljen, vilket innebär att man köper en produkt (förslagsvis en minishort) som stiger i motsvarande värde som portföljen går ned.

Dagens höga oljepris (WTI runt $100) har säkert gett blankarna i aktiemarknaden en hjälpande hand. Många oljeproducenter anser $100 vara normal nivå, där priset gärna får ligga kvar. Med tanke på att det faktiskt är $50 dollar under tidigare toppnivå, kan man ju rent av säga att oljan är billig. Dagens nivå är dock hisnande hög i förhållande till vad som varit normalt tidigare. Under 80-talet pendlade priset mellan $10 och $30, ett tak och golv som sedan skulle hålla i sig också under 90-talet. Under 70-talet såg vi dock en prispik likt den vi ser i dag. Utefter historiska noteringar är dagens nivå runt $100 långt ifrån normal, snarare är den onormalt högt.

Oljebrist
Media talar gärna om ”peak oil”, att det inte finns mycket mer olja att utvinna. Men det kan också vara så att det är regleringar och straffskatter på olja, som bidragit till att förstärka en bild där oljan tar slut. Oljebolagen har tack vare regleringar fått mindre pengar över för att söka efter nya olja. Oljan beskattas kanske så hårt att det inte finns tillräckligt med pengar att finansiera nya borrhål. Istället för att utöka sökandet efter den produkt marknaden vill ha, olja, spenderas pengarna på olönsamma alternativ. Det sägs att Norge snart har slut på oljan; om en större del av oljefonden på 3500 miljarder svenska kronor spenderades på att hitta nya källor, istället för att köpa bolag som Ericsson, kanske de skulle finna fler tillgångar.

Vidare är det inte troligt att peak oil leder till så snabb kursstegring att det går att försvara som investering. Kostnaden för att äga oljan kan bli högre än värdeökningens takt. Marknaden rör sig i cykler där produktion justeras efter efterfrågan, även i ett peak oil-scenario. Sakta men säkert kommer oljan att ersättas av andra energikällor, vilket leder till en mer stillsam uppgång. Det är högst otroligt att oljepriset kommer att mångdubblas på kort tid för att källorna sinar.

Slutet för OPEC
Sinande olja eller inte, just nu flödar marknaden av det svarta guldet. Den höga prisnivån hjälper till att skapa osämja i OPEC, som nu kan stå inför en upplösning. Vid senaste mötet för ett par veckor sedan argumenterade Venezuela, Iran, Ecuador och Algeriet mot en ökning av produktionen. Länder som Saudiarabien, Qatar, Kuwait och Förenade Arabemiraten vill dra nytta av det höga priset och producera mer. Att OPEC inte kommer överens och därmed kan komma att spricka som organisation är riktigt negativt för oljan, eftersom det då kan uppstå ett tävlingsmoment mellan medlemmarna om vem som först hinner dra nytta av dagens extremt höga pris.

Sedan mitten av 2009 har man dock producerat mellan en och två miljoner fat om dagen extra. Medlemmarna kommer alltså överens om en nivå men producerar likväl mer. Nu kommer man inte ens överens om en riktlinje. Saudiarabien uppger att man öppnar kranarna ändå, vilket kan leda till en produktion på 10 miljoner fat om dagen. Trots denna höga siffra räknar man med att landet har kapacitet att producera ytterligare 3 miljoner fat om dagen. Det kan jämföras med Iran, världens andra största producent, vars totala produktion ligger något under 4 miljoner fat om dagen. Saudiarabien är således det enda OPEC-land som har möjligheten att öka produktionen rejält och därmed göra en stor skillnad. Anser de nu att oljepriset bör sjunka de närmsta åren, är det därmed inte så konstigt att de går mot kartellen i eget intresse. Att Iran och Venezuela inte vill öka produktionen hänger ju samman med att de inte har så stora möjligheter att utöka det egna utbudet.

Minskad efterfrågan
Oljan kan således stå inför ett prisfall relaterat till ett ökat utbud. Men risken är också överhängande att efterfrågan kan komma att minska. Den ekonomiska statistiken från USA fortsätter i en negativ ton; onsdagens CPI-indxet förväntades ligga på noll men stiger fortfarande med 0,2 procent, även inflationen var värre än förväntat på 0,3 procent. Siffran för Empire State Manufacturing var -7,8 mot det förväntade 14, vilket visar att affärsförhållanden i New York försämras. Även industriproduktionen och statistik på husmarknaden var sämre än väntat. Centralbankschefen Ben Bernanke försöker, utan framgång, att lugna marknaden med att den negativa statistiken bara är kortvarig. Till detta nedgraderade S&P fyra grekiska banker från B till CCC. Samtidigt fylls Greklands gator av en folkmassa som blir allt mer aggressiv. Om de till slut får som de vill kan det vara början på slutet.

Aktiemarknaden har reagerat negativt på allt detta och är nu kraftigt översåld, vilket innebär överhängande risk för en lite kraftigare återhämtning. Man bör dock inte köpa på denna, utan istället gå kort (blanka) ju mer kursen stiger – följa trenden snarare än den kortsiktiga upprekylen.

Trendtrejd eller spreadtrade
Trendföljare i oljan har det dock inte lätt i dag. Först måste man bestämma sig för vad man skall trejda. Skillnaden mellan brentolja och WTI-oljan har aldrig varit så stor så länge som i dag. Brent trendar upp med en högre topp medan WTI brutit ned mot en lägre botten, så frågan är vilken skall man följa. En av orsakerna till skillnaden är produktionsbortfallet från Libyen; Europeiska raffinaderier är anpassade efter en olja med högre kvalité än den som just nu flödar marknaden. Saudiarabien öppnar kranarna men det räcker inte för att få brent på fall. Som trendföljare bör man ha köpt brent men sålt WTI blankt. Men faller brent under tidigare botten bör man sälja även brent blankt. På liknande sätt går WTI upp i köpzon om tidigare rekyltopp passeras.

Lång brent kort WTI blir en spreadtrejd där man spekulerar på att den stora skillnaden skall kvarstå. Men man bör se det som två olika affärer med trenden. Det naturliga vore annars en intercommodity spread där man köper WTI och säljer brent. Positionen kommer då visa vinst om skillnaden minskar – återgår till det normala.