Förlängt förbud
Frankrikes finansminister Francois Baroin meddelade i torsdags att blankningsförbudet av finansaktier som löpte ut den 11 november förlängs. Förbudet infördes i somras med syfte att skapa stabilitet i marknaden, man trodde att det var spekulanter/blankare som låg bakom instabiliteten. Men sedan man förbjöd blankning har läget förvärrats, bankaktierna rör sig nu upp och ned med 3-6 procent om dagen. Möjligen kan man därmed konstatera att önskat resultat inte riktigt uppnåtts och att man sålunda misslyckats. Kanske borde man släppa in blankarna igen i ett försök att ”hjälpa” marknaden att snabbare hitta det rätta värdet och den vägen skapa stabilitet.

Att blankningsförbudet inte skulle leda till en lugnare marknad borde man nog ha kunnat lista ut redan före införandet, eftersom det inte var något nytt. Det har prövats förr, t ex. när bankaktierna slaktades efter Lehman Brothers-kraschen infördes samma förbud i USA, men volatiliteten ökade och finanssektorn föll mot nya lägre lägsta. Man behöver dock inga bevis för att förkasta detta förbud, vanligt sunt förnuft räcker.

Nu är det så klart inte bara blankningsförbudet som är hela orsaken till spektaklet vi sett i Grekland och Italien denna vecka, men om de lämnat marknaden i fred, hade vi snabbare kunnat lämna krisen bakom oss och gå vidare med de starkaste bolagen som grund. När man tar bort möjligheten att sälja blankt – eller ”gå kort” som det också kallas – skapas oro i marknaden; man säger till spekulanter i klartext att våra banker är just nu övervärderade, men vi tillåter inte att de sjunker i pris. Det är ju samma typ av policy som centralplanerarna i Sovjetunionen använde. Den värdering, eller prissättning, som marknaden gör är oersättlig. Man har aldrig lyckats stilla marknaden med regleringar och förbud, det är som att låsa in ett vilt djur i bur, man kan inte eliminera ett naturligt beteende. När det släpps ut är det antingen vildare än tidigare eller halvdött.

Trots att marknaden svänger friskt, förlänger alltså Frankrike förbudet att blanka finansaktier tre månader till. Det handlar dock bara om tio banker, men det är illa nog. Förbudet infördes även i Spanien, Belgien och Italien i somras. Den spanska finansministern meddelade i slutet av veckan att förbudet kommer att gälla fram till dess att ”marknadsförhållandena tillåter”.

Sedan årsskiftet har Société Générale och Crédit Agricole fallit med nästan 50 procent, BNP Paribas är lite starkare med en dipp på 36 procent. Argumentet som används för att fortsätta med förbudet är att skydda sparare från ”ohälsosamma svängningar”. Men kanske borde Europas finansministrar tänka om och testa något nytt.

Prisa hedgefonder
Om marknaden, spekulanter och hedgefonder, fick sälja de banker som ligger risigast till blankt, skulle det vara en klar och tydlig varningssignal om att något inte står rätt till. Möjligen har blankarna då fel och driver priset under det riktiga marknadsvärdet. Men i sådant fall kommer de i längden att förlora pengar; för säljer man en vara under marknadsvärdet, uppstår det ju arbitragemöjligheter för andra aktörer.    

Insiders och välinformerade aktörer skulle då kunna köpa billigt och göra riskfria vinster. Möjligheten att köpa något under marknadsvärdet skulle attrahera så många köpare att priset omöjligen stannar kvar på låga nivåer en längre tid.

Men om det nu är som så att det inte finns något värde i bolaget, då kommer blankaren att ha rätt och tjäna pengar – väl förtjänta eftersom de då också i god tid har informerat, genom fallande börskurser, andra om att något är fel.

Den hedgefond som pressar aktien i en bank som tagit för stora risker, borde belönas för god utförd samhällstjänst: medaljer, diplomer, applåder. Ju snabbare det går desto bättre, eftersom börsfallet då kvickt ställer krav på bankens ledning från aktieägarna. Bankens ansvariga får det svårare att dölja misstag och skjuta dem på framtiden. En effektiv marknad tar tag i problemen och löser dem tidigt, innan de blir ohanterliga – och lämpas över på skattebetalarna.

Kungen är död – länge leve kungen!
Det som händer just nu kommer förmodligen att framstå som en mycket märklig företeelse i våra historieböcker. Man brukar säga att ett misstag leder till erfarenhet, bara en dumbom upprepar felstegen.

Nu vill jag dock inte tro att Europas finansministrar och politiker är så oinformerade som de kan framstå. Att de inför blankningsförbud och planerar den sista stöten med Tobinskatten, handlar nog mer om politik än att göra det som är rätt. (Tobinskatten torde bli den sista, eftersom den sannolikt tar död på Europas finansmarknader; efter en skatt på finansiella transaktioner finns det nog inte mycket kvar att reglera – åtminstone om man får döma av Sveriges försök med valpskatten i slutet av 80-talet.)

Politikerna gör helt enkelt det som är populärast för stunden, bland väljarna. När det sedan ledar käpprätt åt skogen, så avgår/avsätts man bara, med en statsmannapension som knappast är prestationsbaserad, så som till exempel nu Greklands Papandreou, Italiens Berlusconi och Spaniens Zapatero.