När vår hjälte häromdagen skulle skriva sin krönika om det rådande "kris"-läget, måtte han känt att det mesta av det som behövde sägas, redan sagts på ett alldeles förträffligt sätt – för mer än 30 år sedan. För vad gör'an? Jo, han sätter sig och knattrar ned alltihopa direkt ur guruns framsynta skrift.

"KRIS" VARFÖR?
Den bästa kortfattade förklaringen får vi i boken New Profits From The Monetary Crises från 1978 av Harry Browne:

"I den politiska världen sägs mycket om att ”uppbåda den nationella viljan” för att komma till rätta med inflation, energikriser eller vilka problem än politikerna för närvarande tycker är överhängande.

I verkligheten är varje enskild människa helt upptagen med sina egna problem. Han kan önska att inflationen försvinner, han kan önska att arbetslösheten ska minska. Han kan faktiskt beundra alla de nationella målen som politikerna hävdar att de strävar efter. Men han kommer inte att överge sina egna mål. (Den sofistikerade intellektuelle som bojkottar vindruvor eller deltar i studiegrupper och aktionskommittéer roar sig naturligtvis bara).

Begreppet nationella mål är helt enkelt oförenligt med det mänskliga handlandets realiteter. Om det nationella programmet inte är förenligt, kommer det att misslyckas och misslyckandet kommer att kallas kris.

Idag är mycket av ekonomistudiet studiet av regeringspolitik – därför att regeringar dominerar nationella ekonomier. För att uppskatta den ekonomiska framtidens allmänna utformning, måste man känna igen de troliga konsekvenserna av större regeringsprogram, föregående och nuvarande.
 

DEN GLÖMDE MANNEN
När A tar från B för att ge till C, är B den glömde mannen. B kommer inte att acceptera detta. Han kanske tjänar mindre så att mindre kan tas från honom, han kanske flyttar från A:s jurisdiktion; eller han kan börja låtsas vara C. Slutresultatet är ett samhälle i vilket alla vill vara C (eller A), och ingen vill vara B.

Utan B kommer det att finnas lite att omfördela. Om C dessutom inte behöver betala för sina egna behov, är det oundvikligt att hans behov kommer att bli större.

Och så utvecklas ett samhälle som har gränslösa behov och ingen som betalar för dem.

Ledighet (obetald och därför obeskattad) verkar mer attraktiv för B. Han tjänar mindre; och han sparar mindre också, därför att han bara skulle bli tvungen att betala skatt på räntan på sina besparingar. Och eftersom han och alla de andra B har en mindre beskattningsbar inkomst, måste politikerna höja skattesatserna till och med högre än de planerade för att driva in pengarna de behöver.

Eftersom även regeringens resurser är begränsade (den kan inte beskatta något som inte finns), är den slutligen tvungen att göra något för att begränsa programmets kostnader. Den kommer naturligtvis inte avsluta programmet, den kommer att förkunna att en kris föreligger och införa ransonering. De miljarder som har spenderats på programmet kommer också ha trissat upp priset.

Precis som politikerna lovade; det är gratis; det är bara inte tillgängligt.

Men det här är inte en varning till en politiker. Det är en ursäkt att utöka regeringens program.

Kriser är alltid en konflikt mellan regeringens mål och de enskilda människornas handlingar. Många individer kommer att sympatisera med regeringens ståndpunkt, men ingen kommer att offra sitt personliga intresse. Det är inte en fråga om själviskhet mot osjälviskhet.

Varje individ agerar i sitt eget egenintresse; det är en princip för mänskligt handlande. Konflikten är mellan individen som själviskt strävar efter vad han tror är bäst för honom och politikern som själviskt vill att individen ska fungera under hans ledning.

INTERNATIONELLA KRISER
En valutas fall utgör ett annat exempel på hur regeringen skapar en kris. En valuta faller därför att många utlänningar inte längre har råd att betala det landets höga priser. Höga priser förorsakade av regeringens inflatoriska politik. Det finns förmånligare köp på andra håll. Efterfrågan på den valutan minskar.

Samtidigt finner många individer i det landet det fördelaktigt att köpa utländska produkter – då en lägre inflationstakt i ett främmande land gör det landets produkter mer konkurrenskraftiga. Utbudet av den valutan som erbjuds utlänningar har ökat.

Och om valutan är på väg neråt, kommer många att överföra sina besparingar till andra valutor – för att skydda värdet på sina besparingar.

Detta ökar ytterligare pressen neråt på valutan.

För att bekämpa allt detta använder regeringen en mängd vapen. Den kan sälja utländska valutor från sina reserver – för att skapa en artificiell efterfrågan på deras egen valuta. Eller den kan låna utländska valutor från andra regeringar av samma anledning. Eller den kan införa restriktioner på sina medborgare – som förbjuder dem att skicka pengar från landet eller införa dryga skatter på utländsk import. Detta kommer bara försena kriserna. Förhållandena som förorsakade obalansen kommer vara bevarade för all framtid. Och så kommer kriserna att fortsätta att bryta ut.

Regeringen försökte att vidmakthålla ett orealistiskt pris långt efter att underliggande förhållanden hade ändrats.  Ännu en gång har regeringen utmanat realiteten – och förlorat. Och när det än händer, visar det sig för oss som en kris.

Nettoresultatet är alltid detsamma. Regeringar spenderar stora mängder av sina medborgares resurser i jakten på det omöjliga.

Kriserna återkommer eftersom politiker, tidigare och nuvarande, har skapat en mängd lagar och program som gör det svårare för individer att uppnå sina mål. Och när konsekvenserna av dessa program samlas på hög, blir politikernas jobb svårare; för programmen är i många fall oförenliga – och politikern måste försöka förena oförenliga mål. Prisinflation kan till exempel bara reduceras genom att först reducera takten som nya sedlar trycks i. Men om regeringen reducerar utbudet av nya sedlar, så kommer bankerna tvingas utesluta dåliga företagslån. Till och med företagen som kan betala tillbaka lånen kommer att tvingas minska sina löner för att överleva.

Men företagen kan inte minska sina löner därför att politikerna har infört minimilönelagar och gett fackföreningar makten att hindra minskningar av arbetsstyrkan. Ett företag kanske kunde överleva om det kunde sälja sina produkter och tjänster till priser konsumenter skulle vara villiga att betala i en icke-inflatorisk värld. Men det hindras att göra så av minimilönelagar som förbjuder matchning av löner mot värdet (för konsumenter) av vad som produceras. Och fackföreningslagar hindrar arbetsgivarna att anställa arbetare som är villiga att acceptera sådana löner.

Varje lön och varje pris måste fritt kunna öka och minska om ekonomin ska vara effektiv. Bara på det sättet kan affärsmän få reda på vilka produkter konsumenter helst vill ha. Och bara genom löneskillnader attraheras arbetare till branscherna där de behövs mest.

Regeringens minimilön bidrar speciellt till den nuvarande krisen. Prisinflation är nödvändig; det är metoden genom vilken orealistiskt höga lönenivåer görs mindre kostsamma. Om prisinflation upphörde skulle arbetare med orealistiska lönenivåer förlora sina jobb.

Så politikern kan inte minska prisinflation och bekämpa arbetslöshet på samma gång; hans egen politik och hans föregångares har stängt in honom.

Nu har problemen ackumulerats, och ekonomin som ska betala för de politiska programmen kvävs. C har uppmuntrats att kräva många flera rättigheter än B har möjlighet att betala för. Och A har ingen aning om vad han ska göra.

Följaktligen har vi nu konstant återkommande kris.

Olyckligtvis kommer problemen fortsätta att förvärras eftersom regeringen försöker lösa dem med samma gamla formler.

Det hjälper inte att skynda på om du är på fel väg. Så länge som regeringen är på fel väg, är det mesta vi kan hoppas på att den ska bryta ett ben och sakta in.

CYKLER
Den monetära inflationstakten rör sig upp och ner. Rörelserna uppstår eftersom det är omöjligt att med politiska beslut styra en ekonomi och dess pengar effektivt.  Som med andra frågor under politisk ledning, reagerar inte penningpolitik på ekonomins krav och resurser, penningmängden reagerar på centraliserade politiska beslut som fattas utanför ekonomin.

Som en följd av detta är penningpolitiska beslut nästan alltid fel. Det är som om Federal Reserve försökte köra en bil med fjärrkontroll utan att kunna se vägen och med en gäng back seat drivers som skriker riktningar.

Fed ökar penningmängden tills prisinflation blir en publik skandal; sedan minskar Fed penningmängden tills ekonomin drar ihop sig. Fast Fed:s omdöme kan vara känsligt för politik, är det avtrubbat för ekonomi. Fed saknar marknadens subtila, gradvisa mottaglighet för dagliga ändringar i tillgången på producenter och konsumenternas önskemål. Bilen har bara två hastigheter – mycket snabbt och mycket långsamt. Följaktligen blir det stora svängningar i den monetära inflationstakten.

Aktiemarknaden rör sig med dessa svängningar eftersom de nytryckta pengarna först hamnar här. Alltså är den känslig för förändringar i monetär inflation.

Aktiekurserna reflekterar företagsvinster, vilka beror av allmänna ekonomiska förhållanden, som i sin tur förbättras eller försämras som svar på monetär politik.

Då är det ingen överraskning att aktiemarknaden rör sig cykliskt som ekonomin i serier av alternativa bull och bear trender.

Varje ny cykel av monetär inflation utlöser en ny hausse på aktiemarknaden, först genom att

översvämma investeringsmarknaderna med kontanter, och senare genom att höja företagsvinsterna. Den här expansionen stimulerar till slut okritisk optimism och många investerare köper bara för att marknaden har gått upp.

Men nu har den monetära inflationen gått för långt och Fed blir restriktiv. Dess stramare politik tömmer aktiemarknaden på pengar och orsakar att en bear trend börjar. Efter ett tag minskar företagsvinsterna – vilket eldar på bear trenden. Och slutligen kulminerar trenden i en våg av pessimism. Och många investerare tror att marknaden är definitivt, absolut, permanent död."

Harry Browne; ur New Profits From The Monetary Crises (1978)
Översättning: Börstjänaren

PUH! Det får räcka.

 
Göran Högberg 

Chatta med Göran Högberg! Är det något i hans texter som kan verka obegripligt, eller har du funderingar i största allmänhet, skriv då en fråga i vårt forum.

 Fler krönikor finner du här!