OPEC
Den 14 december träffas OPEC-länderna för att komma överens om framtida produktionskvot. Vid senaste mötet i mitten av sommaren lyckades man inte komma överens. Sannolikt har man fortfarande delade meningar. Venezuela meddelade i veckan som gick att man vill minska produktionen, som nu nått en ny niomånadershögsta. Libyen har snabbt fått fart på pumparna, vilket lett till att landet bidrar med ett ökat utbud som uppskattas till 840 000 fat om dagen.

Allt hänger på hur Saudiarabien ställer sig i frågan. Det är troligt att dagens höga pris fortsätter att locka fram ett ökat utbud. Saudiarabien som står för större delen av produktionen från OPEC-länderna kan göra lite som man vill utan hot från andra länder. Till skillnad från Venezuela har Saudiarabien möjlighet att snabbt justera produktionen upp eller ned. Venezuela har svårt med effektiviteten, att öka dagens produktion så att man kan dra nytta av de höga priserna; inte konstigt att man då vill att konkurrenterna växlar ned ett hack för att hålla priset uppe.

Iran
Risken med en sänkt produktionskvot är att den kan komma samtidigt som Europa och USA inför sanktioner mot Iran. Arsalan Fathipour, ordförande för Irans parlamentariska energikommission, varnar för ett oljepris på $250 fatet. Fathipour kan ha rätt, balansen mellan utbud och efterfrågan hänger på en skör tråd: minsta felsteg kan leda till kraftiga svängningar. Som vi redogjorde för i förra veckans krönika, är det troligt att de som förlorar mest på sanktioner mot Iran blir Europa och USA.

Problemen med att Iran försöker skaffa kärnvapen har inte någon enkel lösning just nu. Det är något man skulle ha förhindrat för 30 år sedan, när USA tillät länderna i Mellanöstern att nationalisera vad amerikanerna byggt åt dem. Liksom med den europeiska skuldkrisen och den "soppa" vi nu befinner oss i, hade det mesta kunnats undvikas om man inte hela tiden rullat problemen framför sig. Det är som med trejding, den första stoppen är alltid svårast. Men löser man inte ut den, riskerar förlusten att växa sig så stor att den ödelägger hela portföljen.

Guld
Småsparare och amatörer var som mest aktiva i guldet när kursen steg upp till $1900. Ganska så typiskt är det de som köper när kursen noterar högre högsta, vid extrema nivåer. Under den dipp vi sett de senaste månaderna har myntförsäljningen rasat till den lägstanivån för de senaste 3,5 åren. En stor köpare den senaste månaden är den sydkoreanska centralbanken som lagt beslag på 15 ton guld. Trots detta köp, står guldet för mindre än en procent av landets valutareserv, vilket innebär att de troligten kommer att köpa mer. Den generella trenden bland världens centralbanker är att de köper stort; de har kraftigt ökat inköpen den senaste tiden.

Eventuella stimulanspaket och nytryckta sedlar kan snabbt få guldpriset till en ny alla tiders högstanotering, över $2500. När det inte blev ett QE3 paket direkt efter QE2, rasade guldpriset. Kan Ben Bernanke få stöd för mer kvantitativa lättnader bör guldet stå inför en ny våg upp. Det bästa sättet att vara med då, är att gå in på rekyler när dagstrenden stiger, vilket vi ser i dag både i guld och silver.

Det är dock viktigt att göra exit om mönstret av högre högsta bryts. Passerar silver det viktiga stödet vid $31, kan det gå fort utför ned mot $20. Då kan kortsiktiga handlare istället sälja blankt och rida på en fallande trend.

Bubblebubbel
Vi funderar alltså inte så mycket på om det är en guldbubbla eller inte. Följer man trenden som tekniska handlare - upp eller ned - är det bäst att inte ha någon åsikt som kan påverka ens analys av grafen. Den som har en positiv inställning har en tendens att dra stigande trendlinjer medan den som är negativ lätt får dem att luta nedåt.

Om vi ändå skall ge oss på en analys av vilket "bubbelstadium" guldet är, så är det värt att notera att antalet butiker som köper begagnat guld har ökat kraftigt de senaste åren. Det säger oss att många fortfarande säljer guld. När IT-aktierna i slutet av 90-talet noterades som högst var det ju köp-och-behåll som gällde, sålde man något riskerades exit just före en rusning på 30-100 procent. Att hyra sin bostad var för många otänkbart både i Spanien och USA för några år sedan.

Men det är alltså fortfarande så att folk (amatörer) säljer sitt fysiska guld till butiker (proffs). Som värderade kollegan Jim Rogers konstaterade under sitt Sverigebesök i höstas: "Bullmarknaden i guld är inte över förrän butikerna börjar skylta: 'Guld säljes!'"